En sak som jag är har upptäckt tar mycket av min energi är Aftonbladet. Och Expressen. Jag har lovat mig själv dyrt och heligt att ge fan i att gå in på de sidorna på nätet från och med nu. Jag blir bara förbannad och trött i själen. Tyvärr kan jag inte värja mig från de makalösa löpsedlarna, men jag försöker.

Svininfluensan hit, ojoj så farligt alla döör vaccinera dig direkt annars dör du och det är extra extra och aftonbladet avslöjar, influensavaccin dit, ojoj så farligt alla döör vaccinera dig absolut inte för dör du och det är extra extra och aftonbladet avslöjar! Det är avslöjanden om sjukvården, sanningen om regeringen, och folk som sväljer betet och argt kommenterar. Det är intervjuer med höggravida Linda Rosing, det är en pappa som med ett sur min sitter med sin 3-åriga son i famnen och håller upp en flingpåse som de minsann hittade en spindelapa i, och det är tips om hur man blir en perfekt människa i 3 enkla steg. Låt mig hellre självdö än att läsa de tidningarna igen.

Men svininfluensan ja. "Femtielfte dödsfallet bekräftat (extra extra)" - 48-årig man hittat död i sin lägenhet, svininfluensan tog hans liv!! Sen visar det sig att det är hjärtinfarkt som är dödsorsaken och att mannen var både hjärtsjuk och överviktig. Vafan, uppskrämda människor, vet ni hur många som stryker med varje år p.g.a vanliga influensor? Inte fasen kutar vi iväg som små panikslagna lämlar och köar för häxbrygder i armvecket  för det?  Dessutom har ni väl sett att Britta-Stina, 43 år minsann fick influensan trots vaccinet. Ja halleluja, vilka skrämseltaktiker det finnns, både för och emot. Är man inte rädd för det ena ska man banne mig vara rädd för det andra. (Och källhänvisning:Aftonbladet kommer på stark andraplats efter källhänvisning:Wikipedia.)

Det bästa argumentet för vaccin måste nog ändå vara "Men tänk på dina barn!? Hur skulle du må om du lät ditt barn DÖ för att du vägrar det vaccin?!". Det är ett argument som är rätt svårt att bemöta utan en rejäl lavett.

Visst, eftersom jag är så öppensinnad och respektfull och fint övertygad om alla skapar sin egen sanning, så får ju alla givetvis tro och tycka vad de vill.

Men nej, jag tänker inte vaccinera mig och ja, jag vet det.

Ps. Ni kan väl hälsa på mig någon gång när jag ligger där i konstgjord lunga? Ds.

Alltså, jag ska ha den här tapeten bakom vår säng om jag så ska behöva mörda min sambo i sömnen för att få min vilja igenom.

Idag har jag köpt ett bärbart konvektorelement till vårt nya sovrum. Innan renoveringen hade vi element med rören fult utanpå väggen på hela övervåningen. Pratade med några grannar som sa att det gick så bra så att slita ut dessa utan att det blev för kallt över vintern. Hej och hå, bort med element och jävulen vad kallt det är här uppe nu, i början av november med 8 plusgrader ute. Vad vi glömde ta med i beräkningen är att grannarna är finnar. Eller kanske t.o.m från Karelen, vad vet jag.

Så jag packar upp elementet och kopplar in i väggen. Tänker att jag kanske borde kolla manualen lite snabbt om det är något speciellt jag måste veta? Sagt och gjort.

Vecklar ut manualen och ser denna förklarande bild:

Ålrajt, det ska jag väl klara av utan större misstag?

Vänder blad till nästa steg och får följande anvisning (med min egen bildtext):

Okej, om vi tar det lite långsamt så kanske jag förstår och gör rätt...

Sedan så kommer en förmaning om vad man däremot inte ska göra:

Herregud, jag som precis tänkte ta en dusch och ta med mig elementet in!

För att verkligen vara på den säkra sidan har man även tagit med dessa förmaningar i textform i den efterföljande milslånga texten. Jag saxar och citerar:

- Denna apparat är inte avsedd för användning av personer (inkl. barn) med minskade fysiska, sensoriska eller mentala möjligheter, eller som saknar erfarenhet och kunskap. Hmm, erfarenhet och kunskap av vadå? Och undrar om jag räknas till en person med minskade mentala möjligheter? :D

- Använd inte apparaten på platser där fuktighetsnivån överstiger 95%. T.ex. i kylskåpets grönsaksfack alltså?

- Sänk inte ned apparaten i vatten och låt inte vatten rinna in i den. Sänka ned ett element i vatten som jag så ofta gör?

- Öppna aldrig apparaten för att förhindra elchock. Får man öppna den av andra anledningar?

- Använd inte apparaten utomhus. Asch, det hade väl varit perfekt vid lite kylslagna dagar?

Och till sist klassikern: Ei saa peitää, Må ikke tilldekkes. Jaja, old news.

Nu kanske jag slipper sova iförd sockar, halsduk och långkalsonger här framöver. Om jag inte lyckas elda upp huset det vill säga, med tanke på min minskade mentala förmåga.

Det här är till min sambo. Min fästman, min kärlek och min bästa vän. Han som sedan 5 år tillbaka stått vid min sida i vått och tort, som aldrig tvekat, aldrig backat och aldrig vacklat.
Vi möttes den där kvällen i stroboskopets blinkande ljus, han tog min hand och vi har aldrig varit åtskilda sedan dess.

Utan honom vet jag inte var jag hade varit idag och min värld är en så mycket ljusare, gladare, roligare, vackrare plats med honom i den. Till dig Filip. Min finaste.

Alltså på riktigt. Jag googlar nog mer än många andra. (Fast å andra sidan så vet jag ju säkert mer än många andra också. Om både det ena och, ja, det andra.)

Har tidigare redovisat om mina googlingar och blev därför mycket förvånad nyss när jag skulle googla på "är GT bra vinterdäck" typ. Hann bara skriva är och göra ett mellanslag så kom det upp en rad med förslag. Och jag hann tänka att nu är det riktigt jävla illa ställt med mig, innan jag kom på att jag faktiskt just rensat sökhistoriken och de förslag som kom upp var googles egna.



Prova själv. Skriv in valfritt ord och gör mellanslag. Du kommer bli förvånad, och kanske hittar du något du faktiskt undrat men inte vågat googla på.

Ett...


Så fint.

Idag tänker jag vara arg. Sätta ner min lilla tå, daska näven i bordet och säga "Men ärni dum eller?". Och då har jag inte ens någon tonårsdotter att oroa mig för och låsa in i städskåpet för att hålla henne borta från den sjuka värld vi lever i.

För det första. Den här bilden gör mig, ja, jag finner faktiskt inte något passande adjektiv. Men modellen är alltså 178 cm lång (som jag), väger 54 kilo och drar storlek 32. Och får sparken för att hon är för "stor". Sen finputsar man bilden lite i Photoshop så det ska se bättre ut och publicerar i tidningen för inspiration. Och visst inspirerar bilden mig, ja oh, den får mig att vilja gå och kräkas upp allt jag ätit de senaste 15 åren.

Skam och vanära säger jag bara!


Och när jag ändå är på ideal-krigsstigen så tar jag upp en annan sak jag inte tål.
Människor (läs: unga kvinnor) som har Victoria Beckham som ideal. "Hon är ju sååå snygggggg". Det äcklar mig. Det skrämmer mig. Och jag förstår bara inte?

Bild 1. Victoria före och efter kniven, salladsdieten, självsvälten, silikonet, kniven igen, peroxidflaskan... Söt som en liten skogsälva före. Snyggast i dagens samhälle efter och även, så fint, orsaken till att många småflickor får anorexia.


Bild 2: Okej. Håret är köpt och fejk. Läpparna också, och brösten...naglarna, käklinjen, kindbenen. Man måste förstå att det är köpt, köpt, köpt, fixat, utskuret, böjt, klistrat och köpt igen.


Bild 3. "Hon äär ju så snygg" Size zero ftw, som 12-åringarna säger nuförtiden.


Bild 4. Ja, jag säger ingenting. Förutom att "awfulplasticsurgery" är en mycket intressant sida.


Bild 5: NEJ! Det finns inget vackert över detta utseende. Detta är en bild på en mycket mycket olycklig människa.


Nu är jag inte arg längre. Nu är jag trött och nästan lite tjyvledsen.
Och jag fortsätter att avsky alla modebloggar med putande hit och dit. Med fasader och poserande, med fejk och med en önskan att få vara någon annan. Visst kan jag finputsa bilder i Photoshop, visst tycker jag att löshår är skojigt att ha, visst tycker jag att det är fint med långa naglar, och visst vill jag ibland låtsas vara någon annan för en stund. Men nån måtta får det väl vara. Nej usch, usch säger jag.

Mvh Sverker Olofsson

Av någon anledning lyckas inte den här bilden fånga den fruktansvärda humor som jag själv upplevde alldeles nyss när jag tog bilden. Kanske beror det på att ni andra inte har varit sömnlösa i fan två veckor, åkt 17 mil i spöregn på en mörk landsväg idag, känner det som det bor en flipperkula i hjärnan, har druckit på tok för mycket coca cola, är på gränsen till ett nervöst sammanbrott, samt har skjutit salivindränkta gelegodisar åt alla håll under de senaste minuterna.

Eller så förstår ni helt enkelt inte humorn med godiständer!


Det konstigaste är dock att när jag bildgooglar på "Godiständer" så får jag enbart upp bilder på den där läckerbiten i Twilight med rufsigt hår och kåt blick? Långsökt om ni frågar mig.


Såja. Ännu ett samhällspolitiskt blogginlägg så här en fredagkväll i oktober.

Min sambo är golfnördintresserad.
Jag och Miki brukade följa med honom till golfbanan. Ja, vi 'brukade'. Vi har inte varit med honom sedan någon gång i våras och jag undrar ibland varför. Idag tömde jag min mobil på bilder och filmklipp och fick svaret.

Att envisas med att ha sin räserhund lös för att "det är ju så himlasch bra motion att kuta lös på golfbanor" och sen, när han ska öva på en livsavgörande putt, hojta "Nu skaja filma din Hole-in-one, vänta då!!" som slutligen ger detta resultat:


Textremsa: "Det blev ingen Hole-in-one det där!"

...det är visst inte så populärt hos golfnördarintresserade.

Ps 1. Jaja, jag vet att det inte är en putt när han börjar slå utanför green.
Ps 2. Jajaa, jag vet att det inte blir en Hole-in-one när man redan slagit typ trettifem slag.

Icke att förglömma så har ju trots allt även jag försökt slå (!) mig in på en golfkarriär för ett par år sedan. Men det gick inte alltför bra att döma av detta inlägg.

Läste en artikel om TMI - Too Much Information och insåg att trots att jag faktiskt inte berättar om konsistensen på varken mitt eget (jaja, skit i de tidigare inläggen!) eller mina hundars bajs som en äkta småbarnsförälder, så är jag helt klart en slav under TMI. Jag berättar ogenerat och öppet om min psykiska och fysiska (o)hälsa, för de som vill och de som absolut inte vill veta. Obekvämt och skamset som sagt, men helt ärligt så föredrar jag att andra känner sig skamsna och obekväma än jag själv. Efter 30 år av skam så är det nog. Jag tycker att vi ska sluta skämmas över hur vi är och inte är. Jag har börjat få panik (nåja) av tjejer som bloggar och lägger ut bara arrangerade poserande bilder på sig själva. Tjejer som mer än gärna visar upp sig på Internet men aldrig någonsin skulle göra det utan Photoshop. Leende med huvudet på sned, bilder och glättiga jävla fasader där de tror att jag inte ser rakt igenom.
Det om något är obekvämt.

Däremot raderade jag mitt förra inlägg härifrån. Av den enkla anledningen att det kanske var TSI - Too Svårsmält Information. Vad vet jag, kanske är jag för öppen för mitt eget bästa. En sak är ska nämnas iallafall; det är, tro det eller ej, stor skillnad på Shelob och Sara. För hur mycket jag än hänger ut mig själv här så är det både fakta och fiktion. Det är på allvar och det är på skämt. Men det är fanimej inte huvudet på sned iallafall!

Hursomhelst, ordet 'utbränd' har nu fått sig en lite annan innebörd på sista tiden och det är ju tyvärr vad jag är, har varit alldeles för länge och slåss som en liten sprattelgubbe för att inte behöva vara så länge till. Men efter att ha träffat 4 olika läkare bara i år, varav den fjärde hävdar att den tredje verkligen har felbehandlat mig, så börjar jag bli lite mör. Någon frågade mig förra veckan "Sara, är du bitter? Du verkar så bitter?" och tja, vad ska man säga?
Jag hatar sjukvården, jag hatar psykvården, jag hatar försäkringskassan. Men annars, nej gud nej, int ä ja så bitter! Mellan varven är jag både glad, sprudlande, aktiv och drömmande.

Nu ska jag faktiskt ta min sprudlande lekamen och gå upp och titta när min sambo målar väggar. Kanske blir vi klara för att flytta upp vårt sovrum till övervåningen istället för i matsalen innan 2011.



Jag lovar, jag är inte Photoshoppad på den här bilden.

Förresten, så här ser den nya valpen ut.

Eller ja, så såg hon ut för ett par månader sedan.
Hon har fått lite längre nos sedan dess.

Idag blev jag tillsagd att mina sjuka anekdoter saknas. Och helt allvarligt har jag tänkt att det är mycket jag skulle behöva berätta just nu. Dels för att jag tycker att jag är skyldig människor där ute att berätta att det finns fler här i världen (okej, en iallafall) som är onormala, konstiga och riktigt riktigt tokiga. Dels för att jag har så mycket skojigt att berätta. Och dels för att jag bara måste få lägga ut den där bilden vi alla ingen gått och väntat på.
Bilden som hör till det här inlägget. Tjolahopp!


Så nu fattar ni.

Annars då. Vad har hänt på sistone?

- Jag har köpt en valp.
- Jag har varit deep down low.
- Jag har tappat minnet.
- Jag har varit i Norrland.
- Jag har fyllt 31 år.
- Jag har varit i Skåne.
- Jag har inte haft TV på 3 månader.
- Jag har inte fått en enda pocketjävel i den där kedjegrejen.
- Jag behöver en ny design på min blogg. Kom igen.

Så nu kör vi igen, ocensurerat som vanligt, men i en helt ny tappning.
Shelob goes publc gen.... (och Shelob har en bit hundklo under I-tangenten.)

Huvudet orkar inte riktigt med att berätta små anekdoter ur mitt liv. Jag återkommer i en eller annan form!

Ibland får jag för mig saker. Saker som jag i efterhand kan tänka, men hur i helvete tänkte du nu din satans tok? Idag inträffade en sån sak, som jag kommer att undra i resten av mitt liv hur jag egentligen kom på tanken. Jag som blivit så naturlig, alternativ och gud vet vad, kom för en tid sen på den briljanta idéen att en tarmsköljning, ja men en tarmsköljning skulle väl sitta bra för min lilla mage! Så hej och hopp och innan jag visste ordet av så låg jag där idag på en brits med en slang varmvatten i det lilla änglarummet.

För kanske ett år sedan såg jag på TV ett reportage om just tarmsköljning, en tjej som låg så fint på sidan på en fluffig brits och läste en pocketbok medan det gick slangar hit och dit och gjorde en ljudlös, luktlös, diskret och fin liten skölj.

Allt jag tänker säga mer om detta ämne är att min verklighet såg    I   N   T    E     ut så. Fasansfullt var ordet och jag hoppas fan att det kommer något gott ur detta för hädanefter kommer jag aldrig någonsin mer att tänka alternativa och utrensande tankar. Jag kommer iofs inte heller att äta skräpmat någonsin igen, så det är ju bra.

Positivt är att i behandlingspaketet ingick en underbar IR-värmebehandling samt massage så jag är lite glad iallafall.

Nog skitsnackat.

Inatt drömde jag att F inte ville vara ihop med mig längre. Han hade kommit på att bara han tänkte mitt namn så mådde han dåligt och tänkte "Nej fy och usch!". Jag var förstås ledsen när jag vaknade och frågade idag om det låg någonting i min dröm. Efter ungefär en kvarts "Är det säkert, är det riktigt säkert?" så kom mitt starkaste argument: "Jamen man drömmer ju inte bara saker sådär utan någon mening.....!" varav han svarade med det, för dagen, självklart vinnande argumentet: "Men Sara, du vet ju drömmar. Man kan drömma vadsomhelst, till exempel att man sitter i en banan och åker släde..."

Ja, efter det argumentet var det slutdiskuterat av någon anledning.
Hoppas bara att jag slipper sitta i en banan inatt.

Sen så tänkte jag säga att 4 veckor gamla whippetvalpar inte alls är särskilt fula.

Sådärja, nu har jag slagit till och köpt mig en biljävel. Golfen kan få vandra vidare och jag är så nöjd. Såg en fin vit bil på Blocket i förrgår och ringde och ropade att jag kunde vara där om 50 minuter. 49 minuter senare klev jag och V ut på en parkering i Katrineholm, skakade hand med försäljaren och började däcksparkandet.

Provkörningen gick alldeles utmärkt. Jag gjorde alla tester enligt regelboken utan att ha någon aning om vad jag letade efter. Lyssnade efter missljud; ("Veronica, hör du det där ljudet...? Ja, Sara, vet du vad det är.. det är motorn! Jaha"), svängde fram och tillbaka på vägen, (oj så kul!) bromsade in kraftigt och släppte ratten (glöm inte varna passageraren) o.s.v. Efter 5 minuter var jag kär i bilen utan att ens ha öppnat motorhuven. (jag öppnade faktiskt motorhuven och konstaterade: "Jaha") Den var ju vit, hade automatlåda, AC, en mp3-spelare med fjärrkontroll och tonade rutor på kombidelen. Så vi vände tillbaka för att diskutera pris.

Jag har blivit väl drillad av F att jag ska vara iskall när jag ska köpa bil. Inte låtsas som att jag vill ha bilen och pruta stenhårt och villkorslöst. Jag vet inte om jag tycker att "iskall, stenhård och villkorslös" är ord som dyker upp allra först när man hör mitt namn men jag tänkte att det får bära eller brista. Väl där inne bjöds vi på fika och försäljaren berättade bl.a om sina barn, han hade fått tvillingflickor som var handikappade... varav en drunkat förra året. Han tyckte att handikappade barn hade förändrat hans syn på livet, gett honom en helt ny ödmjukhet och tagit bort många fördomar. Sen hoppade han förresten omkring på kryckor och hade hela benet i paket efter en steloperation. Och hade bott i Sverige i ett år och var så tacksam över hur bra vård det fanns tills hans fina dotter. Och han var så glad, och genuint trevlig, och hans barn (typ 9 stycken) var så artiga och gulliga. Jag kände mig iskall, verkligen.

Till slut drämde jag till med 6000 kr under priset. Det gick såklart åt helvete och han sa några vänliga ord om att han inte kunde gå så lågt för det var en väldigt fin bil och han hade sagt ett lågt pris (fan, jag går på det). Han sänkte med en tusenlapp och tittade på mig med sina rådjursögon. VILLKORSLÖST nu för  helvete, intalade jag mig själv och drämde till igen med en siffra medan jag kallsvettades. Tillslut sa han att han godtog en summa om jag betalade bilskatten. Jag prutade då stenhårt ner priset en femhundring till och vi skakade hand. Oj vad jag kände mig nöjd och glad som fick sista ordet. Jag som inte prutade en krona när jag köpte Golfen utan bara halade upp pengarna på bordet och log.

På väg hem i min nya fina bil slog det mig dock. Priset jag betalade för bilhelvetet + bilskatten... blir nästan exakt lika mycket som utgångspriset. Hurra, ni kan kalla mig prutarnas konung! Nu ligger han där i sin krycka och skrattar så hela Katrineholm skakar. Nåväl. Jag är glad ändå. För oj så fin den är, min bästa kompis Bilen.


Toyota Avensis - 99.